Jag skulle kunna skriva mängder med olika symptom och dylikt om PCO. Men jag väljer att delge mig av en länk och istället fokusera på de saker JAG personligen lider av när det gäller just PCO.
PCO är en hormonrubbning där små små cystor klär äggledarna. Detta gör det svårt, extremt svårt eller omöjligt för kvinnor med PCO att bli gravida.
Jag fick veta om min PCO Januari 2008, några månader efter att jag förlorat min förstfödde son. Mina två barn jag som jag är mamma till har kommit till på naturlig väg. Inga hormonbehandlingar eller så. Två gånger i livet har jag alltså lyckats pricka in de fåtal ägglossningarna som jag har.
En "normal" kvinna har 10-11 ägglossningar per år medan jag har HÖGST 1.
Så mina två barn är verkligen två mirakel.
Sedan kommer vi till det som jag alltid haft och märkt av. Extrema menstruationssmärtor. LÅNGA menscyklar. 42 dagar är den längsta jag haft motsvarande en "normal" kvinnans längd på 28 dagar.
Ibland ligger jag däckad av smärtor och det stör mig i mitt vardagliga liv.
Sen kommer detta med blodsockret som i sin tur drar med sig fetma.
Jag mår seriöst helt för jävligt när blodsockret dalar. Om jag missar att äta något mål på dagen får jag sota för det på kvällen. Då får jag huvudvärk och yrsel och illamående. Och det där suget... En chokladkaka hjälper bäst för att förhindra att må dåligt. Men en chokladkaka är ju givetvis inte det bästa för någon med PCO som även får dras med det farliga bukfetman.
Så allt är en dålig cirkel.
PCO är inget kul.
Här är en länk för dig som vill läsa mer:
http://www.hypophysis.se/pco_syndrom.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar