...som gele.
Hatar att bli sjuk när man känner sig på topp.
Tar så lång tid att komma tillbaka. Visst nu är det bara en vecka sedan jag låg däckad i soffan men den veckan känns som en evighet.
Orkade inte springa idag men tog mig iallfall ut på en promenad i mycket bra tempo 45min lång. Känns bra. Trots allt.
Benen bär knapp och är så grymt trött efter dessutom två rent ut sagt skitnätter.
Men som jag idag sa till Carro och Mari när vi promenerade: "Alla ursäkter man kör med, ingen av dem kan man prata sig igenom för i slutändan... Drabbar det bara en själv. Det finns inga bra ursäkter".
Och nej... Inga ursäkter i världen hade fått mig att ligga kvar i den soffan jag så gärna hade legat kvar i...just då.
3kg i Juni, det ska ju bort. Inga kilon försvinner genom att slappa och känna sig "för trött" för lite motion.
Så hejja mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar